Vi var knappast en bostadsrättsförening där människor var förmögna. Faktum är att vi var raka motsatsen. Många hade ansträngd ekonomi. Några hade inte jobb. Det som förenade alla i vårt bostadshus var dock att alla var väldigt snälla. Det var välmående personer som trots ringa resurser brydde sig mycket om varandra. Det fanns en känsla av kollektiv. Det var nästan som om hela huset var just ett sådant – ett kollektiv.
Det började med att vi alla tog olika roller. Man valde det som fanns behov av och det man kände sig bra på. Robert blev husets snickare. Anna blev husets läkare. Och jag blev husets städhjälp. Detta är vad jag kommer att berätta om.
Jag har alltid haft ett öga för städning. Detta hävdade mina föräldrar när jag var liten och det hävdar mina barn idag. Jag tar hand om hemmet så bra, tycker de. Jag är helt enkelt städhjälp av naturen. Städhjälp åt mig själv alltså, vill säga. När vi började diskutera roller i huset kändes det självklart. Självklart skulle jag bli husets städhjälp. Vem skulle kunna göra jobbet bättre än jag? Detta beslut fick medhåll från övriga i huset. Det gladde mig mycket.
Sedan drog jobbet igång och jag tror inte att jag hade tänkt så mycket på exakt hur stort huset vi bodde i var. Jag tittade upp och tyckte mig inte ens se toppen. Hur skulle jag kunna vara städhjälp till alla som bor där? Saker skulle tvunget behöva ändras. Jag behövde medhjälpare för denna uppgift. Det rådde det inga tvivel om. Jag fick lov att söka folk för att hjälpa mig att vara städhjälp. Det ironiska var då att det var väldigt många som drog in hovarna. Ingen ville minsann arbeta med denna uppgifter som de sagt sig tycka vara så viktig. Hyckleri.
Tillslut fick jag i alla fall med mig två medhjälpare. Det var Robert – ni vet, husets snickare – hans två döttrar som bestämde sig för att hjälpa mig. Det var väldigt snällt och jag sa att jag skulle vara den snällaste städhjälp de kunde tänka sig att jobba för. Jag hoppas att löftet kunde hållas. Jag kände mig både som en snäll, professionell och god städhjälp.
För att få ett helt korrekt uttalande om saken så får ni nog fråga någon som bor i huset. Jag menar, jag är trots allt städhjälp väldigt frekvent så lite tacksamhet väntar jag mig.